perjantai 30. elokuuta 2013

Vihdoinkin // Äntligen

Vihdonkin. Kaksi ja puolivuotta siihen meni, että löytyi syy. 2011 loukkaannuin lumilaudalla ja nyt on ranne vihdoin operoitu. Fysioterapiassa kävin tänään ja avokipsillä ja kuntoutuksella jatketaan. Tuntuu helpottavalta kun vihdoinkin löytyi syy ja varsinkin että sitä pystytään nyt hoitamaan. Täytyy vielä ottaa selvää ruotsin hoitotakuusta ja lähetellä vakuutuspapereita, josko jotain korvausta saisin. Vihdoinkin voin nostaa tytärtäni ilman pelkoa siitä että jotain menee vinoon. Nyt toivotan kaikille oikein mukavaa viikonloppua! Tämä perhe lähtee grillaamaan Värmdööhön!

Äntligen. Två och ett halvt år tog det, att hitta förklaring till min smärta. 2011 skadade jag handleden i snowboardolycka och nu är handleden äntligen opererad. Idag fick jag till sjukgymnastik och rehabilitering fortsätter. Jag känner lättad att dom hittade orsaken och framför allt att det är nu möjligt att behandla. Jag måste kolla noga nu hur svenska vårdgarantin gäller och skicka försäkringspappret vidare för att se om jag kan få lite ersättning. Handledortosen är på nu, kul att jag kan äntligen börja lyfta min dotter. Önskar alla trevlig helg! Vi åker nu till Värmdö och grilla med vänner!

keskiviikko 28. elokuuta 2013

Bloggari-minä // En bloggare-jag

Wau! Yli neljäsataa lukukertaa ensimmäisen vuorokauden aikana! Kiitos sosiaalinen media, olet hyvä tiedon välittäjä! Vaikeinta blogin kirjoittamisessa on päättää mistä kirjoittaa ja vielä pitäisi kirjoittaa niin että muut haluavat sitä lukea. Kokoajan olisi jotain sanottavaa eikä kaikkea vaan saa/ehdi laittamaan ylös. Tänään päätin kuitenkin kirjoittaa siitä Kuka on Bloggari Erja. :)

Olen syntynyt pääkaupunki seudulla Vantaalla v.1982. Olen kolmilapsisen perheen kuopus ja ainoa tyttö. Nuorena harrastin jalkapalloa ja muodostelmaluistelua. Jalkapalloa pelaan vieläkin tosin harraste-tasolla. Pelejä on kerran viikossa keväisin ja syksyisin. Olen myös satunnainen lumilautailija. 12-vuotiaani kokeilin lautaa ensimmäisen kerran ja sen jälkeen en ole suksilla laskenut. Joka vuosi pyrin lautailemaan edes kerran/kaksi talvessa. Olen matkustellut paljon. Ensin harrastusteni takia, sen jälkeen huvin vuoksi. Olen koko pienen ikäni haaveillut ulkomaille muutosta ja viimein v.2008 muutin tänne Tukholmaan. Lyhyesti sanottuna ensimmäisestä vuodesta selvisin suomalaisella sisulla. Kaikki tuntui vaikealta, mutta samalla kiehtovalta ja siksi tänne jäin.
Vuoden työskentelyn jälkeen lähdin myös "irtiotolle arjesta", puolen vuoden lomalle Australiaan. Siitä matkasta voi lukea ensimmäisestä blogistani, joka oli lähinnä suunniteltu ystävillä ja sukulaisille jotta he pystyivät seuraamaan reissuani. Ennen matkaa tutustuin nykyiseen avopuolisooni ja Australian reissun jälkeen oli yhteen muuton aika. Perheeseemme syntyi tytär joulukuussa 2012.

Kiitos Mikaelin ja hänen mielenkiinnon kaikkea uutta kohtaan, matkustelemme paljon yhdessä, varsinkin suomeen. Itse 5 vuotta Helsingin kalliossa asuneena nautin "kotikaupunkini" esittelemisestä. Parasta on myös se että Mikael haluaa nähdä uusia asioita ja tutustua uusiin ihmisiin, perheeseeni ja ystäviini. Ilman hänen avoimuuttaan viettäisimme varmasti paljon vähemmän aikaa suomessa kuin mitä tällähetkellä vietämme.

Wow! Det var mer än fyrahundra som läste min blogg på den första dagen! Ett stort tack till socialmedia! Svåraste delen av att skriva blogg är att bestämma vad man ska skriva om, så att andra är intresserade att läsa det. Helatiden skulle jag ha något att säga men jag har inte tid att skriva upp allt. Idag bestämde jag att skriva om mig själv.

Jag föddes i Vanda i Finland 1982. Jag är den yngsta av mina tre syskon och den enda flickan. När jag var yngre var min hobby fotboll och jag konståkning . Jag spelar fortfarande fotboll i Korpen. Jag åker också ibland snowboard. Varje år försöker jag snowboard minst en eller två gånger i vinter. Jag har alltid rest mycket. Hela mitt liv har jag drömt om att flytta utomlands, och i år 2008 flyttade jag hit till Stockholm. Kort sagt, jag överlevde det första året med "finsk SISU". Allt verkade vara svårt, men samtidigt fascinerande och det fick mig att stanna kvar. Efter jag hade jobbar ett år, åkte jag till Australien. Jag skrev blogg under den tiden i dagsboksform, för att mina släktingar och vänner kunde läsa om min resa. Före resan träffade jag min nuvarande partner Mikael och efter resan flyttade vi ihop. Vår familj växte upp med en dotter i december 2012.

Tack till Mikael och hans intresse för allt nytt, började vi att resa en hel del tillsammans, speciellt innom Finland. Jag njuter av att visa min hemstad åt Mikael. Utan hans öppenhet skulle vi tillbringa definitivt mycket mindre tid i Finland än vad vi gör nu.

tiistai 27. elokuuta 2013

Ruotsalaiset tavat // Svenska rutiner

Viidessä vuodessa on tapahtunut paljon. Muutto ruotsiin oli jo sinäänsä uutta ja ihmeellistä. Käytännönasiat ja totutut rutiinit muuttuivat pikkuhiljaa "ruotsalaisten" rutiineiksi. Ei ollutkaan enää outoa että ulko-ovi pitää sulkea avaimella, suomessa kun ovet menevät itsestään lukkoon. Ei ollut outoa kerätä leimoja högkosnadskorttiin terveyskeskuksessa tai istua monta tuntia työpäivästä erilaisissa kokouksissa, joissa todellisuudessa juodaan vaan kahvia ja taukoillaan. Olen myös oppinut että on normaalia vastata aamu seitsemältä maanantai-aamuna kollegan kysyessä vointia, että voin vallan mainiosti vaikka totuus olisi toinen. Aluksi vierastin ruotsalaisia tapoja. Kaikki tuntui oudolta. Nyt viiden vuoden kokemuksella olen huomannut että on täällä paljon hyviäkin puolia.

Under fem år har en hel del hänt. Att flytta till Sverige var redan nytt och spännande. Praktiska saker och sedvanliga rutiner blev så småningom "svenska" rutiner. Det var inte längre konstigt att ytterdörren måste låsas med nyckel. Till mig det var ovanligt. Det var inte märkligt att samla kvittot till högkosnadskort i vårdcentral eller att sitta i många timmar i olika möten på jobbet, var man faktiskt bara drack kaffe och fikade. I finland jobbar man och pratar mer sällan. :) Fika ordet finns inte i Finska ordboket. Vi kan ta en paus men vi säger inte att vi fikar. Det var något nytt till mig. Till en finsk tjej som hade pluggat 8 år obligatoriskt svenska (finlands svenska) i skolan utan att kunna använda språket alls när jag flyttade till Sverige allt sånt var nytt. Jag har också lärt mig att det är normalt att "må bra" klockan sju på måndag morgon när en kollega frågar hur du mår även fast sanningen skulle vara annorlunda. Allt verkade konstigt från början, nu, fem år senare,fem år av erfarenhet, har jag märkt att det finns en hel del goda egenskaper här också.

maanantai 26. elokuuta 2013

Taustaa // Bakgrund

Viisi vuotta sitten muutin Ruotsiin. Hain ja sain työpaikan Karolinskasta Huddingesta. Aloitin työt v.2008 lastenosastolla sairaanhoitajana. Työhaastattelussa pomoni kysyi tulevaisuuden suunnitelmistani viisi vuotta myöhemmin. Naurahdin ja sanoin haaveilevani perheestä. Mutta eihän minulla ollut edes poikaystävää, joten nauroin että tuskin nyt ihan viidessä vuodessa haaveeni toteutuu. Nyt on viisi vuotta kulunut ja minulla on avopuoliso ja lapsi. Pian yhdeksän kuukauden ikäinen tytär Emma. Olen pidemmän aikaa suunnitellut blogin kirjoittamista. Haluan kirjoittaa blogia suomalaisena ruotsissa. Siitä miltä tuntuu asua täällä. Siitä miltä tuntuu matkustaa suomeen tapaamaan perhettä ja ystäviä. Siitä miltä tuntuu matkustaa suomeen "turistina". Olen oppinut paljon tämän näiden vuosien varrella, niin itsestäni, omasta maastani/kulttuurista, elämäntavoista niin suomessa kuin ruotsissakin. Monet luulevat että ruoho on vihreämpää aidan toisella puolen... vai onko sittenkään. Molemmissa on puolensa ja niistä haluan kirjoittaa...

För fem år sedan flyttade jag till Sverige. Jag fick jobb i Karolinska Huddinge. Jag började arbeta som sjuksköterska i barnavdelningen 2008. I jobbintervjun, frågade min chef var skulle jag vara om fem år? Jag skrattade och sa att jag drömmer om en familj. Men då hade jag inte ens en pojkvän, så skrattade jag och sa att jag tror inte att det händer. Det har nu gått fem år, och jag har en sambo och ett barn. Snart nio månader gammal dotter Emma. Jag har planerat länge att skriva en blogg. Jag vill skriva en blogg om en finsk tjej i Sverige. Jag vill skriva om hur det är att leva här och hur det är att resa till Finland för att träffa familj och vänner. Hur det är att resa till Finland som "turist". Jag har lärt mig en hel del från det här åren,om mig själv, om mitt eget land / kultur både i Sverige och i Finland. Många människor tror att gräset är grönare på andra sidan ... men är det ens så. Båda länderna har sina fördelar och det är vad jag vill skriva om...